Seyyid Fadlallah, illa rahmet' Allah
Jag har inte varit så särskilt duktig kan man säga, på att skriva dagligen eller varje vecka här i bloggen.
Recently, en man av religion, en man av politik dog. Illa Rahmet' Allah.. Seyyid Mohammed Hussein Fadlallah.
Han var en man av sina ord. En bra man. En libanesisk man som var med Ahlul Bayt. Ingen kommer kunna ta hans plats, varesig alla de människor som har lärt sig av han, och som är hans efterträdare. Han var unik. Han var en god man, med en stark och god personlighet. Om ni vill läsa mer om honom, och om hans predikor så kan ni gå in på www.bayynat.org.lb .. Många muslimer såg upp till honom, och han kommer alltid förbli hos oss...
Han har skrivit en bok, som jag så gärna vill få tag på. Inshallah..
Boken heter "World of Youth".. Ungdomarnas värld. Den handlar om ungdomar och deras problem, deras drömmar, dagens oroligheter i samhället och deras hopp och ambitioner. Seyyid Fadlallah, i boken, anser att ungdomarna i arab- och muslimländerna är det enda hoppet. Han tyckte att det var nödvändigt och utbilda de om allt inom deras religion och mycket mer.. Intressant, må jag säga xx
Hijab, videoclip
why women wear hijab. kvinnor med olika tankar, fast ändå samma. på engelska xx
why women wear hijab?
Jag hade den förr.
Tog av mig den.
Tog på mig den igen.
Vissa tyder på att, men Gud, det är ingen lek, bestäm dig...
Jag vill säga detta. Jag tog på mig min sjal när jag var 9. On top of my low selfesteem, så tog jag på mig den. Jag ville då. Jag ville ha på mig den mer för att jag såg upp till alla de muslimska flickor som jag kände, än vad jag själv ville. Det gick bra. Blev mobbad, men det gick bra alhamdulillah. I 8 dock, så gick det sisådär med känslan av, är det verkligen Ok? Jag var oerhört dramatisk och tänkte i vägar som, jag har aldrig känt vinden i mitt hår. Jag har aldrig fått fixa mitt hår med olika frisyrer. Och jag har aldrig blivit till 100% accepterad av samhället. Då, på den tiden, var detta väldigt stort för mig. Att bli accepterad av samhället. Det svenska samhället.
Jag kände att, när jag väl tog av mig sjalen, så blev det annorlunda på många olika sätt. Folk såg mig mer som en av DE, jag blev accepterad. Jag vågade få min röst hörd. Men jag insåg också att människor i min omgivning började gå över deras gränser. Gränser som jag satt upp som person. Både det motsatta och det samma könet gick över deras gränser.
Jag insåg att jag blev mer accepterad av hur jag såg ut, vad jag offra, än vem jag är. Vad jag är för något. En människa. Såsom alla andra. Förra sommaren, för ett år sen, alhamdulillah, tog jag på mig min sjal igen. Jag säger inte hijab, för att för mig så är hijab inte bara sjal på huvudet, utan allt som följer med. Hur man klär sig, hur man beter sig, hur man inte ska ta till sig all uppmärksamhet med vilje... Så jag säger att jag tog på mig min sjal igen, och fulländade min hijab.
Före och efter jag tog på mig sjalen så grubblade jag för mig själv över att mina vänner och grannar kommer tro att mina föräldrar tvingade mig till detta beslut. Vilket var absolut helt fel. Jag valde det självmant. Det är min frihet. Att jag fick välja själv. Besides, ska jag sitta grubbla över vad folket tycker om mig här i detta livet för en viss period, eller vad min Gud tycker om mig- för resten av evigheten? Jag valde Gud. Det var rätt för mig. Det kändes rätt för mig.
Innan jag tog på mig min sjal så var jag insatt på tanken att en muslimsk tjej är inte muslimsk om hon har sjal på sig. pff, man kan vara utan sjal men ändå vara en troende muslim. fasta, be läsa quraanen... Jag insåg att det jag höll på med var att intala mig själv att det är så. Men som det inte är i verkligheten. Gud sa att kvinnan ska ha på sig kläder som inte väcker, hur ska jag säga det, känslor hos andra som man helst ska undvika. såsom sexuella-och/eller hatkänslor. Och kvinnan ska täcka sin kropp och visa händer och ansikte.. Om ni frågar mig, som har testat med och utan sjal i sen ålder (sen och sen, jag var frtf i tonåren), om jag känner mig förtryckt, av sjalen. Så skrattar jag åt er. skrattar åt er patetiska slutsats. Jag älskar min sjal. Jag är mer livlig, kärleksfull, sjuk i huvudet (på ett bra sätt) och pratig (sominiden) med sjal än när jag var utan den.
Jag gillar också tänja på gränserna hos andra människor, måste jag erkänna. Eller tänja och tänja... Jag gillar, eller nej, jag älskar känslan av att visa ickemuslimer att muslimska tjejer kan göra oerhört mycket, med sjal också. Jag tar emot utmaningar, jag utmanar andra.. Jag chockar. Mest för mig själv. Mest för att jag vet att jag kan. Och andra tror inte att jag kan. Därför gör jag det.
Min bror sa en gång (flera gåner faktiskt, brainwashed är jag); My freedom, might be your prison; but have u ever thought about it the other way around. What if your freedom, is My prison?
So dear people. Let me be. I am free. More than you know; with our without my hijab xx
what we wait for.....
In the name of Allah the most Beneficient the most Merciful
O Allah! Be for your deputy, al-hujjah ibn al- Hassan
May your blessings be upon him and his ancestors
Now and at all times, Master and Protector, the Guide, the Helper, the Proof and the Guard
Until he resides peacfully
On your earth and let him enjoy for a long time.
For the sake of your mercy, O the Most Merciful.
Förnekelse.
Alla vet att inom Islam så finns det två olika vägar, så att säga. Shia och sunni. Varför blev det så här egentligen? Vi tror på samma Gud, Allah, samma profet, Mohammed. Men det är därefter som allt går nedåt... Shia tror på Ahlul Bayt som Gud nämner i quraanen vid många olika tillfällen. Där Gud har sagt till Imam Ali (AS), "Ya Ali; Mn habboke, habboni; we min shi3atoke shi3ti" = "Ali; Den som älskar dig, älskar Mig. och din shiaa är Min shiaa". Så varför förneka GUDS ord? Jag förstår det inte..
Jag ville nämna en grej till både muslimer och icke muslimer som har för sig att de vill läsa quraanen, antingen för kunskapens skull eller för att man helt enkelt gillar det. Vissa quraaner har tafsir, Förklaring. De förklarar vid sidan, på varje sida, vad de olika orden betyder i en sura osv. Men akta er för att de som har "förklarat" quraanen må inte vara sad8in; sanna/trovärdiga (?).
Jag är alhamdulillah med ahlul bayt.. Jag fick en quraan från min far från Syrien. Jag läste i den, och insåg att det finns småfel astagfurallah. De har förklarat orden på ett sätt som fick mig och bli stum. Där det stod klart och tydligt om Imam Ali; hade de förklarat som något helt annat. Det är som att se färgen rött framför sig, så förklarar de nej nej nej, det är inte rött utan det är bara hur man uppfattar det men i grund och botten så är det grönt............... Ursäkta?! Det är förfärligt. Förnekelsen.. Förfärligt.
Förneka aldrig vem du är. Var stolt över vem du är. Men se till så att du är stolt över rätt grej..
Och så ni vet, stolthet har sina gränser och regler också. Gå inte på Guds mark som du vore en konung, utan gå som du vore en slav. För vad är du värd? Gud skapade dig som den bästa skapelsen.. Och du går runt med huvudet högt som ingenting. Nej nej min kära vän. Frukta Gud. Gå vid sidan av vägen och tacka Gud för marken du går på. Vem vet, imorgon kanske du inte gör det xx
anonymous.
Kärlek till den som är med Ahlul bayt,
Grattis för paradiset är några meter ifrån dig, och himlen hälsar dig vid din bön,
och jorden öppnar sig till din duaa, och änglarna ber bakom dig i din salat,
och profeten är nöjd med ditt val, för du har valt Hussein till flagga och Ali som svärd och Fatima till mamma och Hassan som Imam.
Allah har valt dem så förneka inte .....
words of wisdom.
En bön för alla svåra situationer.
Jag hade, och har ännu, en släkting som mår inte bra. Sjukhuset är dennes hem för tillfället och tills vidare.. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Jag läste och läste Quraanen. Det hjälpte mig. Det lugnade ner mina nerver. Alhamdulillah. Men jag ville ha något mer. Som den känslan jag får när jag är så ooooerhört tacksam för en viss grej eller mitt liv allmänt; och det finns inga tillräckliga ord eller handlingar som kan nå upp till det.. Det var då min kusin från London sa till mig detta; Om du känner dig sjuk, eller känner någon annan är sjuk, om du har något viktigt du ska göra och är nervös för det, om du ska ta ett viktigt beslut och du vet inte vad du ska ta dig till.. Det minsta men ändå det bästa du kan göra är att repetera denna bön 5 gånger, innan du sover om du önskar. "Amma jejibo el muthtar itha da3a, we jekshof el so2" = "Om den utsatta ber (och bönar), så tas all ont bort"...
I aint no google translate (och jag gjorde inte det på googe translate fyi) men jag tror jag fick en sisådär bra översättning.
Muslimer, Judar, Kristna; Be inte till Gud endast när ni har fått något eller när ni fick det jobbet ni ville ha eller så.. Utan be till Gud alltid. När ni än kan. När ni mår som värst, be till Gud. Tacka Gud för att det inte är värre än så. Tacka Gud för er själva existens. Tacka Gud för det underbara vi har fått. Livet xx
Dagens Muslimer & ickemuslimernas fördomar.
Jag har läst några muslimska bloggar. Och jag är fascinerad och chockad, och stolt måste jag säga. för det man ser av muslimer i samhället, det svenska samhället, är något som man borde skämmas över. Som tex. en sann historia jag har hört; en muslimsk kille satt i en bar/disco med en halvklädd tjej vid sidan om. hans vän kommer in (icke muslim) och blir chockad. Han säger till den muslimska killen, är inte du muslim, är inte detta haram för dig? Den påstådda muslimen svarar; vadå, ser du inte att jag dricker iallafall inte... Vad KAN man egentligen svara till något sånt dumt. Killen gick hem efteråt med tjejen. Men bara för att han inte drack, så gjorde han inget haram.
Många icke muslimer går in på små grejer inom islam och förbiser det viktigaste vi har. De tänker endast på, Men oh herregud, varför får mannen gifta sig med 4 kvinnor samtidigt och inte kvinnan? Varför får mannen dubbelt så mycket pengar i arv än hans systrar får? Varför gifte profeten Mohammed (SAW) sig med en liten flicka, det gör väl han till en pedofil!
Sådana smågrejer irriterar mig personligen. För att svaren är väldigt enkla och logiska.. Vid tiden då profeterna levde, så var det inte så många kvinnor i byarna. för många män, för få kvinnor. Varje kvinna (vad jag vet) vill ha den moderskänslan. Av att ha en egen son/dotter. Så då gifte männen sig med flera och gav var och en kvinna sina rättigheter och behandlade de alla lika. Mannen får dubbelt så mycket pengar i arv än kvinnan det pga. det var och ÄR mannens plikt (om man nu säger att det är en plikt; för vissa är det en ära) att ta hand om och försörja sin familj. Så mannen får det dubbla inte för att rymma iväg till Las Vegas och spela bort sina pengar. Nejdå, han tar hand om sin familj med de. Logiskt, eller? Och det här med profeten.. Ja, jag tycker att det är ren okunskap som tyder på den personen som säger något sådant. Mohammed (SAW) gifte sig med Aicha när hon var en liten flicka. Ja. Man måste påpeka att på den tiden var det få kvinnor och man ville föra vidare mannens arv, mannens namn. Då gifte man sig ung. Alla gjorde det då. Fyfan, min mormor gjorde det, vid 12 års åldern. Hon älskade min morfar (Allah yirhamhom). Vad jag försöker säga är att, kära folket, dra inte för hastiga slutsatser utan att se hela processen. Allt har sin mening. Allt är logiskt. Islam är logiskt. Alhamdulillah we shukr.
La fatta illa Ali; La seif illa Tholfoqar
El Muntadhirin
Al salam aleikum mina bröder och systrar.
Jag bestämde mig för att börja med min egen blogg, för jag känner att jag har mycket och säga. Mycket bra och säga till omvärlden.
Denna blogg är inte endast för muslimer och muslimer endast. Nej. Jag respekterar alla religioner. För jag tror att vi alla har en och samma kärna. Det är de olika vägarna som skiljer oss åt. Vi kan sitta och diskutera och tom. bråka över vem som har rätt och vem som har fel. Alla har sina åsikter. Alla har sina egna tankesätt. Vi låter det vara så. Jag önskar inte att få fram hat. Hat är det värsta jag vet. Att jag ser på youtube och facebook (bland annat) hatgrupper mot islam får mig och bli äcklad. Att veta att människan har kommit till DENNA punkt där han eller hon önskar att främja hat, istället för att undvika det. Atsaghfurallah. Jag blir sårad, ja. Det säger jag er. Men samtidigt, jag har tålamod. Tålamod för allt. Tålamod ifall någon kränker mig, tålamod ifall någon behandlar. Men jag har också tålamod; det för att jag är en av de som är El Muntahdirin. De Väntande. Vi väntar på den siste Imamen, Imam Mehdi (SAW), som ska inshallah komma fram någon dag. Den dagen som endast Allah (SWT) har vetskapen om.
Jag hoppas att jag skriver ofta här. Och jag hoppas att mina läsare inte känner sig kränkta eller utsatta för hot. Det är som sagt det sista jag vill göra..
Jag respekterar alla religioner, för vi har en och samma kärna mina vänner xx