Varför all sorg och sörjande?
När jag sitter i församlingen, med flera kvinnor som klätt sig i helsvart, med huvuden nere, handen på hjärtat, ögonen fyllda med tårar- kan jag inte hjälpa att tänka vad i helsike hade en utestående tänkt ifall de kom in till en sådan syn?
...
Varför all sorg då? Varför alla tårar? Varför all skrik? Varför all hysteri?
...
Många har dött i religionens namn, inte minst inom Islam... Men varför just dessa 10 dagar hos shiiter då? Svaret mina vänner är att, av alla de som dog i Islams namn.. Hur många av de blev styckade i bitar? Hur många av de blev förtryckta bortom ordens makt? Hur många av de dog törstiga? Hur många av de dog med familjen som fick se på? Hur många av deras lik blev kvar mitt i öknen och hittades inte förräns dagen därpå- då allt levande i öknen fick sig en tugga? Hur många av de är just Ahlul Bayt i all sin ära och makt, hur många Hussein har vi? Hur många Ali har vi? Hur många Hassan har vi? Hur många Fatima al Zahra har vi? Hur många Zeyneb har vi? Hur många Ali al Akbar har vi? Hur många Qassim har vi? Hur många Abbas har vi? Listan här är oändlig.. Men svaret kvarstår- att dessa människor, ahlul bayt themselves, finns det endast en av de. Och när en av de, blev torterad, styckad, förtryckt, blivit till åtlöje- så är det näst intill omänskligt att inte känna medlidande och fälla ett par tårar...
...
Varför all sorg? -Shiiters historia är fylld med det, då vi alltid har varit mathlomeen, de bortglömda, de förtryckta (rättare ord kan jag inte få underfund med vid översättning verkar det som..)
...
Varför 10 dagar, när all mördande skedde i princip under en dags tid, om ens det? -Det är så pass stort att en dag för alla dessa vackra skapelser ska kunna få sin rätta sörjande räcker inte till. Alla får minst en dag var..
...
När en individ går bort, mord eller ej, brukar man i de normala fallen få en rättvis begravning med hela liket. Men inte med dessa här individerna, nej. Här var de styckade. Och det tynger hjärtat att veta att dessa underbara människor inte fått den friden varken vid liv eller som döda.
...
Gud är kärlek, kärlek till den som håller sig till sin väg, oavsett vilken väg det är. Det är vackert med religion. Patetiskt i den ateiska personens ögon- men ett verklighetsnedslag för den troende.
...
Inget i livet är säkert- endast döden. Endast döden mina vänner är säker. Får en att tänka eller hur... x
...
Varför all sorg då? Varför alla tårar? Varför all skrik? Varför all hysteri?
...
Många har dött i religionens namn, inte minst inom Islam... Men varför just dessa 10 dagar hos shiiter då? Svaret mina vänner är att, av alla de som dog i Islams namn.. Hur många av de blev styckade i bitar? Hur många av de blev förtryckta bortom ordens makt? Hur många av de dog törstiga? Hur många av de dog med familjen som fick se på? Hur många av deras lik blev kvar mitt i öknen och hittades inte förräns dagen därpå- då allt levande i öknen fick sig en tugga? Hur många av de är just Ahlul Bayt i all sin ära och makt, hur många Hussein har vi? Hur många Ali har vi? Hur många Hassan har vi? Hur många Fatima al Zahra har vi? Hur många Zeyneb har vi? Hur många Ali al Akbar har vi? Hur många Qassim har vi? Hur många Abbas har vi? Listan här är oändlig.. Men svaret kvarstår- att dessa människor, ahlul bayt themselves, finns det endast en av de. Och när en av de, blev torterad, styckad, förtryckt, blivit till åtlöje- så är det näst intill omänskligt att inte känna medlidande och fälla ett par tårar...
...
Varför all sorg? -Shiiters historia är fylld med det, då vi alltid har varit mathlomeen, de bortglömda, de förtryckta (rättare ord kan jag inte få underfund med vid översättning verkar det som..)
...
Varför 10 dagar, när all mördande skedde i princip under en dags tid, om ens det? -Det är så pass stort att en dag för alla dessa vackra skapelser ska kunna få sin rätta sörjande räcker inte till. Alla får minst en dag var..
...
När en individ går bort, mord eller ej, brukar man i de normala fallen få en rättvis begravning med hela liket. Men inte med dessa här individerna, nej. Här var de styckade. Och det tynger hjärtat att veta att dessa underbara människor inte fått den friden varken vid liv eller som döda.
...
Gud är kärlek, kärlek till den som håller sig till sin väg, oavsett vilken väg det är. Det är vackert med religion. Patetiskt i den ateiska personens ögon- men ett verklighetsnedslag för den troende.
...
Inget i livet är säkert- endast döden. Endast döden mina vänner är säker. Får en att tänka eller hur... x
Kommentarer
Trackback
